Saemien reeremedajve - Förvaltningsområde för det samiska språket

Syftet med kommunens riktlinjer för nationella minoriteters rättigheter och förvaltning av samiskt språk och kultur är att skapa tydlighet i ansvaret för hur man arbetar i kommunen när man ingår i förvaltningsområde för det samiska språket samt att säkerställa att Härjedalens kommun lever upp till internationell och nationell lagstiftning som fastställer de nationella minoriteternas rättigheter.

Härjedalens kommuns arbete med att upprätthålla de nationella minoriteternas rättigheter ska präglas av dialog, samråd och långsiktighet.

Härjedalens kommuns förhållningssätt beträffande nationella minoriteter och lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk ska tillämpas av alla nämnder, utskott, styrelser och förvaltningar.

Kommunstyrelsen beslutar om riktlinjerna. Nämnder, utskott och förvaltningar ansvarar för att uppfylla riktlinjerna och genomföra åtgärder och aktiviteter enligt riktlinjerna.

Varje förvaltning inom kommunen har eget ansvar att i för området för relevanta frågor arrangera samråd, genomföra informations- och utbildningsinsatser.
Förvaltningarnas arbete enligt riktlinjerna ska varje år sammanställas och redovisas  till kommunstyrelsen.

Riktlinjerna ska vid behov revideras. Revideringen ska ske i samrådsgruppen Vaajman gïele i samråd med de samiska representanterna och förvaltningarna.

Riktlinjer för nationella minoriteters rättigheter och förvaltning av samiskt språk och kultur , 354.4 kB.

Stärkt skydd för minoriteterna

I december 1999 beslutade riksdagen att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk. Därmed erkändes judar, romer, sverigefinnar, samer och tornedalingar som nationella minoriteter i Sverige. Samerna har dessutom en särskild ställning som urfolk.

Samtidigt erkändes jiddisch, romani chib, finska, samiska och meänkieli som nationella minoritetsspråk.

De nationella minoriteterna har befolkat Sverige under en lång tid. Grupperna har en uttalad samhörighet och en religiös, språklig eller kulturell tillhörighet.

Utmärkande för de nationella minoriteterna är att viljan att behålla den egna identiteten är stor och kulturerna är en levande del av det svenska samhället och en del av det svenska kulturarvet.

Varje individ avgör själv om han eller hon tillhör en nationell minoritet och kan därefter göra anspråk på det skydd och stöd som det ger rätt till.

Målet med den svenska minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och att stärka deras möjligheter till inflytande samtidigt som minoritetsspråken ska stöttas så att de överlever. Gruppernas egna engagemang är viktigt.

Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter godkändes av Europarådets ministerkommitté 1994. Sverige ratificerade konventionen i februari 2000 och judar, romer, sverigefinnar, samer och tornedalingar erkändes som nationella minoriteter. I juni 2000 trädde Sveriges åtaganden i kraft.

Syftet med konventionen är att skydda nationella minoriteters fortlevnad. Det innebär bland annat att all diskriminering av en nationell minoritet är förbjuden och staten måste vidta åtgärder för att uppnå jämlikhet mellan majoritetsbefolkningen och minoriteterna.

Sverige som stat ska se till att det finns en möjlighet för de nationella minoriteterna att bibehålla och utveckla sin kultur och att bevara viktiga delar som religion, språk, traditioner och kulturarv. Det är uttryckligen förbjudet att tvångsassimilera personer som tillhör en nationell minoritet.

Grupperna ska garanteras grundläggande mänskliga rättigheter och friheter som till exempel skydd från diskriminering, fientlighet och våld och de har rätt till mötes-, förenings-, yttrande, tanke-, samvets- och religionsfrihet och även åsikts- och yttrandefrihet på det egna språket.

Nationella minoriteter ska ha rätt att använda sitt språk privat och offentligt, både muntligt och skriftligt.

I områden som av hävd eller i betydande antal bebos av personer som tillhör de nationella minoriteterna ska det ges förutsättningar för att kunna använda minoritetsspråket hos förvaltningsmyndigheter.

För att stärka kunskapen om de nationella minoriteterna behöver Sverige vidta åtgärder på utbildnings- och forskningsområdet. I det ingår bland annat tillgång till läroböcker och egna utbildningsinstitutioner.

Den som tillhör en nationell minoritet har rätt att lära sig, utveckla och använda sitt språk och Sverige som stat ska se till att den möjligheten ges.

Minoriteterna ska också kunna delta i det kulturella, sociala, ekonomiska och offentliga livet som berör dem.

Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter godkändes av Europarådets ministerkommitté 1994. Sverige ratificerade konventionen i februari 2000 och judar, romer, sverigefinnar, samer och tornedalingar erkändes som nationella minoriteter. I juni 2000 trädde Sveriges åtaganden i kraft.

Syftet med minoritetsspråkskonventionen är att skydda Europas kulturella mångfald. I dag finns ett stort antal minoriteter i Europa och vissa av minoriteternas språk riskerar att försvinna.

Varje land väljer själva vilka nationella minoritetsspråk som ska skyddas, nivån på det skyddet och inom vilka geografiska områden skyddet ska gälla.

Se Lennart Rohdins presentation av minoritetspolitiken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Unnebelåhkoegïelelaakem - Minoritetsspråklagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk

Sverige har fem erkända nationella minoriteterna och minoritetsspråk. Minoriteterna är judar, romer, samer (som även är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar. Deras minoritetsspråk är jiddisch, romani chip, samiska, finska och meänkieli. Samerna har även särskild särställning som urfolk i Sverige.

Den 1 januari 2010 trädde Lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk i kraft i Sverige. Lagen gäller i hela Sverige och innebär att minoritetersspråken ska skyddas och främjas, de nationella minoriteterna ska kunna behålla och utveckla sin kultur och förvaltningsmyndigheter är skyldiga att informera om minoriteternas rättigheter och ge dem inflytande i egna frågor. Från 1 januari 2019 reviderades lagen så att rättigheter och skyldigheter stärktes ytterligare. Kommunerna och regionerna är t.ex. skyldiga att anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete och dessa ska på begäran kunna lämnas ut till den myndighet som har uppföljningsansvar för lagen.

Alla kommuner och myndigheter ska följa lagens allmänna bestämmelser i minoritetslagen och det innebär

• förvaltningsmyndigheter ska informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter och det allmännas ansvar enligt denna lag (3 §)
• det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken (4 §, även 8 § språklagen)
• det allmänna ska främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige (4 §)
• barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt (4 §)
• förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med minoriteterna i sådana frågor. Förvaltningsmyndigheten skall föra en strukturerad dialog och även främja barns och ungas möjlighet till inflytande och samråd (5 §)
• förvaltningsmyndigheter ska anta riktlinjer och mål för sitt minoritetsarbete (5 §)

Minoritetsslagen innehåller även bestämmelser om förstärkt skydd som innebär

• 17 §, rätten för enskilda att i vissa fall erbjudas förskola och viss annan pedagogisk verksamhet på finska, meänkieli eller samiska regleras i 8 kap. 12 a § och 25 kap. 5 a § skollagen (2010:800).
  Skollagen 8 kap. Förskola på nationella minoritetsspråk.
  12a §, En hemkommun som ingår i ett förvaltningsområde ska erbjuda barn, vars vårdnadshavare begär det, plats i förskola där hela eller en väsentlig del av utbildningen bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska. Vårdnadshavare som ansöker om förskoleplats för sitt barn ska tillfrågas om de önskar plats i sådan förskola som avses i första stycket.
  Skollagen 25 kap. Annan pedagogisk verksamhet.
  5a §, En kommun som ingår i ett förvaltningsområde enligt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk och som tillhandahåller annan pedagogisk verksamhet som avses i 2 § eller 5 § (2010:800) ska sträva efter att erbjuda barn, vars vårdnadshavare begär det, plats i sådan verksamhet där hela eller en väsentlig del av verksamheten bedrivs på samiska.
  Om kommunen erbjuder verksamhet enligt 2 eller 5 § ska vårdnadshavare som ansöker om sådan verksamhet tillfrågas om de önskar plats i verksamhet som bedrivs på samiska.
  Om en kommun som ingår i ett förvaltningsområde anordnar öppen förskola enligt 3 § ska kommunen, om det finns sådan efterfrågan, sträva efter att erbjuda hela eller en väsentlig del av verksamheten på finska, meänkieli respektive samiska.
• En kommun som ingår i ett förvaltningsområde ska erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller en väsentlig del av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska, meänkieli respektive samiska (18 §)
• Beakta de äldres behov av att upprätthålla sin kulturella identitet (18b §)
• Informera den som ansöker om bistånd om möjligheterna till sådan samisk service och omvårdnad (18c §)
• Enskilda har rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet vars geografiska verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med minoritetsspråkets förvaltningsområde (8 §)
• Utanför ett förvaltningsområde har enskilda rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska vid muntliga och skriftliga kontakter i förvaltningsmyndigheters ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet kan handläggas av personal som behärskar minoritetsspråket (9 §)
• Förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive samiska där detta behövs i enskildas kontakter med myndigheten (§ 11)

Karta över förvaltningsområden i Sverige Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.